Hektiska vakter

Det är den fjärde dagen på sjöbenet från Lubeck till Cherbourg. Våra styrmän står inför ett val; att tävla med lågtrycket som kommer pustandes västerifrån och inom dagar kommer dra över de Engelska öarna (och därmed Engelska Kanalen) och försöka hinna igenom Kanalen innan lågtrycket har nått den, fånga en nordvästlig kuling och dra över Biscayabukten till La Coruna eller att gå till Cherbourg (dit den originella resrutten hade tagit oss) och vänta ut ovädret. Vi får väl se hur de gör, våra styrmän.

Under nattvakten rådde ingen vila. På våra fyra timmar satte vi 10 segel och bärgade ett. Till nattfika serverades resterna från gårdagens semlor, väldigt gott. När vi hade en knapp timme kvar av vakten hördes ett nödanrop från VHF:en i navhytten, “Mayday, mayday”. Det var en vidarebefodran av en distressignal som skickats ut från en ensam man på en fiskebåt utanför Englands sydkust. Man letade efter en man i gul flytväst som skulle ligga någonstans i det till synes oändliga svarta vattnet. Det var tyst på däck i ett bra tag, många stack huvudet ut över relingen för att leta efter en man i gul flytväst som skulle ligga guppandes på de långsamma vågorna. Efter 45 minuter sprakade VHF:en till igen, man hade hittat honom. Det var ett lyckligt slut för den händelserika vakten men trots att man visste om att mannen hade blivit upplockad så var man ändå lite omskakad av tanken att själv hamna i samma sits.

Leo Forshufvud