Konsten att vila i vimlet

Jag minns än idag mina tankar innan jag åkte iväg på min första segling med Gunilla. ”Hur ska jag, en ensamvarg med stort behov av egentid klara att leva på en liten båt med 55
personer?”

Livet ombord kan vara väldigt intensivt. Ena sekunden är du ute och upptäcker nya delar av världen medan du nästa sekund står vaken klockan 03.30, uppe i en mast och beslår ett segel som håller på att blåsa sönder av den starka vinden. Det händer ständigt roliga saker och det finns konstant massvis med vänner som är vakna och redo för att umgås. Just det faktum att det konstant händer grejer är det som gör att vi älskar Gunilla och livet här ombord.

Något som jag dock lärt mig under tiden ombord är att man inte alltid måste vara med på allt. För att du ska orka med allting som sker krävs det att du ibland bara går iväg och gör det just du känner för. Bara tar det lugnt för en sekund. Just en sådan dag har jag haft idag.

Vi började dagen med att åka till Mayamuseet vilket var super spännande och mycket lärorikt. När vi var klara var klockan cirka 11.00 och klassen fick ledigt. Vissa åkte till Merida för att gå runt bland livliga marknader medan andra åkte in till Progresso för att lägga sig på stranden. Denna dag beslutade jag mig dock för att åka tillbaka till båten och verkligen bara ha en mysdag. Många kanske tycker att det låter tråkigt att bara stanna på båten en hel dag och ja det kanske stämmer. Resultatet blev dock att jag var laddad med massvis av ny energi lagom till när alla andra kom hem för att berätta om sina fantastiska upplevelser.

Därhemma är det helt naturligt att bara ta en dag då man sover ut, tar en lång dusch och läser en bok. Så ser dock sällan dagarna ut på Gunilla och det är därför just de dagarna är så underbara när de väl kommer.

För mig som ensamvarg som älskar lite egentid kan jag därför så här i efterhand säga att det
verkligen går att leva på en båt med 55 personer. Det går faktiskt alldeles utmärkt. Det krävs bara att man lyssnar på sig själv och passar på att göra just det man känner för när det väl ges utrymme.

Iza, Styrbord