Mareld, Morgonsol och Magi

Klockan 03:30 bankade det på dörren och vi i babordsvakten purrades till vakt. Vaken, men
morgontrött och grinig, steg jag upp, fixade mig iordning och bytte om till vaktkläder. Idag
räckte det med underställ, arbetsbyxor och en ylletröja trots att solen fortfarande var långt
under horisonten. Jag steg upp på däck och möttes av en himmel så klar att varje liten stjärna
syntes. De vanliga stjärnbilderna var nästan svåra att se då de blandades med tusentals andra
stjärnor, sådana som man ytterst sällan ser hemma.

Efter en stunds beundrande med nacken vriden uppåt var det dags att gå igång med vakten. Vi fick den läckra uppgiften att tvätta riggförrådet som är ett förråd för trossar, tampar och annat skrot. Detta är kanske inte det man helst vill göra klockan 04:00 på morgonen när man precis vaknat, men
förvånansvärt nog höll vakten humöret uppe och började langa upp alla tunga rullar med tamp och plåtbitar av alla de slag. Sedan vaskade vi av allting och stoppade tillbaka det där det skulle vara. Därefter hade klockan hunnit bli 05:00, vilket betyder fikadags! I natt fick vi chokladbollar, vilket
uppskattades riktigt mycket. Lite socker på nattvakten kan verkligen göra mycket för stämningen ombord. Jag tror att jag fortfarande lever på sockerkicken från fikat, men det kan också ha något att göra med att jag åt fyra stycken chokladbollar, och det kanske inte låter som så mycket, men detta var inga små pjäser. Efter fikat kom utkiken jollrandes över vilken utsikt vi hade föröver. Vi blev lovade delfiner, mareld och fiskstim, och vi fick så mycket mer än det. Vi fick ett minne för livet.

Hela vaktens arbetsstyrka sprang upp på däck där vi möttes av mareld som sagolikt lyste upp delfiner som skar och hoppade genom vattnet i jakt på fisk. Vi såg också stora sjok av små lysande streck i vattnet, vilket var småfisk som försökte fly från de vackra bestarnas gap. Vattnet låg som en spegel som fördubblade det antal stjärnor som syntes. Nu behövde man inte längre vrida nacken uppåt för att beundra stjärnbilderna. Vi stod där ett bra tag och bara njöt av stunden. Jag och många andra kände en längtan efter att få ta bild på allt det fina, men kom underfund med att ingen bild
någonsin kommer visa hur magiskt det verkligen var, och bestämde oss för att istället pränta in det i minnet så att vi aldrig ska glömma det. Och jag kan säga säkert, att jag kommer minsann aldrig glömma det. Vakten avslutades med musikstund och ninja-lekar med soluppgångens rosa färger bakgrunden och vid vaktavlösningen stod vi alla med stora leenden, nöjda över nattens vakt och taggade på att få krypa till kojs och sedan, om några timmar, vakna till sol och värme.

Anna