Mötet med Mel

Ord kan inte beskriva skönheten av denna plats. Det är som ett sagoland som inte kan fångas på bild. Färgglada hus i mängder, berg täckta med grön regnskog och en regnbåge som sträcker sig utöver ön. Underbart är en underdrift och denna dag skulle komma att bli ett minne för livet.

Jag och mina vänner tog oss direkt efter frukost till Coconut beach, en strand en bit från hamnen, för att upptäcka mer av st. George. På stranden hittade vi en marinstation som erbjöd olika aktiviteter som till exempel snorkling och dykning. Att snorkla vid undervattenstatyerna i Grenada är något som jag har velat väldigt länge. Jag har tittat om min systers resevideo säkert 20 gånger och sett när hon besökt dessa statyer. Ända sedan dess har det varit som en dröm för mig att åka dit.

Vi pratade med kvinnan som stod i kassan och höll i bokningar om det fanns någon chans att få se statyerna. Om det var ödet eller ren slump att det fanns en två timmar tur med guide vid ett korallrev och vid statyerna vet jag inte, men utan att ens fundera bokade vi oss på turen som skulle äga rum några timmar senare.

För att fördriva tiden innan snorklingen badade och solade vi på den långa vita stranden i det turkosa vattnet. Efter att vi fått i oss lite mat i magen tog vi oss till marinstationen igen och fick våran utrustning. Vår guide följde oss till båten och körde ut oss till vårt första stopp: korallreven.

Korallreven låg i en vik ganska långt ut från stranden vi var på. Viken bestod mestadels av regnskog och det var en liten strand i kanten av den. På den lilla stranden hade några ungdomar suttit upp fyra långa kvistar som skulle föreställa mål där de spelade fotboll. Det såg ut att vara deras lilla speciella plats som endast dem hittade till, som en hemlig strand endast för de ungdomarna. Vågorna slog mot kanten av bergen och jag tyckte nästan att det var finare över ytan än under. Vid korallreven såg vi coola färgglada fiskar och koraller av olika slag.

Efter det gav vi oss av till statyerna. De var precis lika häftiga som jag föreställt mig. De låg lite utspridda i en annan vik och vissa låg lite djupare, medan andra var lättare att simma ner till. Min dröm kom i uppfyllelse och jag är så nöjd över att ha besökt platsen.

När snorklingen var över var vi alla trötta så vi åkte tillbaka till Gunilla för att äta middag. Vi gick sedan, med några fler av våra vänner, mot staden som bara ligger precis runt hörnet av hamnen. Eftersom att det är juletid och folk här i Grenada är lediga var staden i princip helt död.

Med varken butiker eller restauranger öppna vandrade vi som rastlösa hundar runt i staden och undrade vad i hela friden vi skulle hitta på. Gåendes på en gata precis vid vattnet hörde vi ett doft dunkande från lite längre bort.

Vi följde musikens dunkande och såg att det var en kvinna med två män som hade en högtalare med en liten mini-bar bredvid. Det var Mel och hennes två kompisar som antagligen var de enda på Grenada som inte hade julledigt.

Jag och en av mina kompisar började så smått dansa till musiken ju närmare vi kom och in anslöt sig Mel. Vi hälsade på varandra och fler och fler från vårt sällskap började även dem dansa. Till slut hade vi format ett party mitt på den öde gatan och alla hade börjat hoppa i takt till musiken.

”YMCA” sattes på och som om det vore något internationellt språk började alla göra samma rörelser med armarna. Den tråkiga kvällen fick sig plötsligt ett roligt avslut med ett möte med nya främmande människor från andra sidan jorden.

Efter ett tag sa vi tack och hejdå till Mel och hennes vänner eftersom att det var dags att gå hem till båten. Jag är ennu en gång så tacksam över alla nya människor jag har fått träffa och glad efter ennu en bra dag på Grenada!

Elvira Axelsson Larsholt

Babord