Nu drar vi!

Jag gick upp på stordäck och hörde ett bekant ljud jag inte hört på länge, Gunillas motor var igång! Samtidigt såg jag landgången hissas upp på väg mot byssataket.

. Energi kickade in i min kropp när jag märkte att vi plötsligt var klara för avgång, efter alla dessa veckor, dagar, timmar och minuter!

Vi hade haft hamnvakt på Ö-varvet innan avgången. Många kilon hade burits då vi lastade ombord den resterande inredningen till stora mässen och lastade iland allt skräp som inte längre hade någon plats på Gunilla. För att surra ihop massor av dörrar, luckor, brädor och saker man inte ens vet vad det är i en presenning på en båt där man kan hitta ett utrymme på max två gånger en tredjedels meter krävs det bra teamwork. Som tur är så har vi ju väldans bra teamwork här på båten!

Vi lämnade kajen och alla de vinkande föräldrarna, syskonen, mor och farföräldrarna. Vi svängde norrut direkt från hamnen vilket innebar att vi åkte förbi skolan. Låten “break free” spelades i högtalarna och jag, Alice, Filip, Iza, Adam och Rasmus satt uppe på byssataket och vinkade på alla lärarna som kom ut från skolan. Övermärsarna var redan satta så motorn behövdes inte användas särskilt länge.

Mellan Knippla och Hyppeln såg vi, bara en halvtimme efter avgången, tumlare! Strax därefter såg vi en späckhuggare! Den var nära båten och fenan var mycket större än vad jag tidigare trott om späckhuggare. Det kändes skönt att segla igen och vara långt ute på havet. Bra start på resan!

Moa Graf