På äventyr i riggförådet

Gårdagens ljusshow med norrsken, mareld och fluorescerande kammaneter blev ett väldigt bra slut på vår 8-12 vakt, och därmed start på 4-8 vakten med Harry som vaktledare, och förste styrman, Ulf som befälhavare.

Klockan är 03:30 och det är dags för vår första 4-8 nattvakt. Idag var alla lite extra trötta, vilket berodde på att vi brassade klockan, det vill säga ställde fram skeppsklockan en timme för att matcha med rätt tidszon. Vakten började med att vi skulle sätta alla 4 märsarna (segel nr. 2 och 3 räknat nedifrån). För att sätta övermärsarna (segel 3), måste man hala upp råt för att sträcka upp seglet. Trots en utväxling på sammanlagt 10 varv, är det den bästa träningen man kan få här på Gunilla. Med stabila 3 knops ”vind” i läns, fortsatte vi gå för maskin. Seglen var som upphängda lakan, som bara fylldes när vi surfade på vågorna. Vi har nu gått för maskin ända sen vi lämnade Island. Det ska snart ändras på.

Efter en liten paus, kom Harry ut med ett uppdrag till oss. Durken i riggförådet behövde rengöras för att bli av med en stank av fisk. Riggförådet är ett rum på drygt 9 kvadratmeter och ligger långt förut en trappa ner. Vår uppgift var att ta ut allt som låg på durken (4 stora trossar, reservdelar, metallskrot och massvis med ”bra att ha grejer”. Vi gjorde en liten langningskedja och skickade upp allt. När det var tomt på durken tog vi fram torrdammsugaren och sög upp all lös smuts. När jag var uppe för att hämta en pyts med vatten och rengöringsmedel, kom Bea springandes upp från riggförådet äcklad av en syn som är oförglömlig. Det var en gammal matbit som ett par 100 likmaskar hade kommit över. Mer detaljer än så tycker jag inte vi behöver gå in på. Nu var det bara att skura rent durken, spola av, torka rent och bära tillbaka allt. Mitt i allt fick vi höra Malin på utkiken ropa: ”LAND I SIKTE!”, och mycket riktigt var det land vi såg. På styrbord sida kunde vi se en svag skymt av Färöarnas bergiga landskap. Nu har vi 200 sjömil och mindre än två sjödagar kvar till Shetland!

Nu började vakten lida mot sitt slut. På väg till vaktavlösningen fick vi dessutom se lite grindvalar som kom hoppandes längs vågorna och vinden började så sakteligen att tillta, vilket sysselsatte nästa vakt. Det var dags att segla!

Erik Nauwerck, Babord