Idag var näst sista dagen här på Gunnis, hur sjukt?! Snart är hela första resan gjord och inom 48 timmar kommer vi träffa våra efterlängtade familjer. Idag var packdag vilket betydde en halv dag på Gunnis med packning och backistjänst men eftermiddagen ledig för ilandgång.

Så dagen började med en purrning klockan 07.00 som vanligt. Efter mer än 2 månader utan sovmorgon och vetskapen om att snart vara hemma var det idag mycket tungt att komma upp från sängen. Med Moa som hyttkamrat är det dock svårt att somna om då man konstant får höra ”Ellen är du vaken?” vilket påminner en om att det är frukost om några minuter. På frukosten verkade alla exakt lika trötta som en själv. Om man kollade ut över de fyra borden i stora mässen kunde man se 44 trötta elever med hoodieluvan långt nerdragen för ansiktet.

Efter den ordinarie uppställningen vid 08.00 var det på schemat utsatt en sele och västinlämning. Med selarna borta har man nu en säkerhet om att vi inte ska upp i riggen. Det är visserligen både en skön känsla då mycket rädsla har spillts i vakterna de första gångerna vi blev uppskickade för att beslå eller för en enkel så kallad klättersemester som innebär att man klättrar upp i riggen, sitter där för att vänja sig vid höjden och sedan efter ca 30 mins klättra ner. Men samtidigt är det lite sorgligt att lämna sin sele som man haft på sig i 8 timmar/dag i över 2 månader trots att den är ORTROLIGT obekväm.

Efter inlämningen såg dagen olika ut för oss beroende på vilken säng man sover i. För att få hela hytten för sig själv när man packar är resten antingen på arbetspass eller ihamn. Som UL (under lång) började packningen 8.15 och höll på till 10.00. Kan verka som en lång stund men om man överskattar tiden kan det sluta i KATASTROF. Så smart som jag är hade jag på tidigare sjöben och organiserat och vikt allt i min garderob. Detta underlättade mycket då allt kvar var att organisera i väskorna. Många har slängt mycket kläder i en back som ska gå till behövande, men trots att jag inte slängde så mycket fick jag i allt men en liten marginal. 8 minuter innan deadline var mina väskor på däck och vägde 17 och 18 kg.

Enligt mitt schema var det nu dags för fika och sedan var det dags att vara backis. Med Agnes D plockade vi undan fikat, diskade bestick och sedan var det dags för framdukning av lunchen. I god tid tog vi ner knivar, gafflar, tallrikar och glas. I stora mässen satt Anki med sin dator, vi småpratade och ca en kvart innan lunchen skulle börja undrar hon var det är för mat. Åh det blir soppa berättar jag, hon kollar upp på mig och frågar ” men Ellen varför har ni dukat med kniv och gaffel?”. Helt plötsligt var det inte så gott med tid. byta ut 55 bestick, ta fram bröd, hämta ost, smör och korv. Ojoj det var tajt men tillslut och med hjärtat i halsgropen var vi 2 minuter innan lunchtid klara. Trodde vi, när vi sitter och äter och är avbytta mot några nya backisar frågar någon ”varför har vi kniv, gaffel och sked för soppan?” oj, jag hade glömt ta bort knivarna och gafflarna från ett av borden.

Vid 13.00 var vi redo att gå ut då överkojerna hade kommit tillbaka för arbetspass och packning. Jag, Mira, Wilma C och Agnes D beställde en uber med kajinternetet som är förvånansvärt bra. Med en man som hette Ariel (enligt uberkvittot) åkte vi till walmart. En stor butik som hade allt man kan tänka sig. Där fanns allt från kläder, köksutrustning, roliga födelsekort till oändligt med gossedjur och filmer. Med peanut butter cups till resan imorgon fortsatte vår tripp till andra sidan vägen. Krispy cream, ett ställe som har främst donuts. Med ett 12 pack av varierande smaker satte vi oss på trottoaren där vi delade på dem så det blev 3 var åt vi så att vi storknade. Det var allt från fyllning till glaserade som alla var ORTROLIGA. Man kände sig även extra cool när man vet att självaste Kim Kardashian brukar köpa liknande 12-pack som hon äter och visar på snapchat men jämna mellanrum.

Krispy creams granne var mc donalds och självklart gick vi dit. Jag köpte äpplejuice då vi inte hade köpt någon dricka till donutsen och låt mig säga att när man ätit tre stycken är man rejält törstig. Man kan alltid lita på donken att de ska ha bra internet så med uppkoppling ringde jag snabbt familjen och sedan kollade vad som har hänt i världen.

Vid 16.00 beställde vi en taxi. I en jeep hämtade Tulio oss i en uber privat för oss (1–4 personer) men när han rullade in på donkens parkering satt en tjej i framsätet. Hon skulle väll gå ut tänkte vi, men det gjorde hon inte. Så trots vår bokning för 4 pers fick vi tränga in oss fyra i baksätet. På den 20 minuters långa hemvägen spekulerades det mycket om vem den mystiska tjejen var. Det slutgiltiga svaret som var troligast var att de var på dejt. I bilen spekulerades också om vi skulle komma in på hamnområdet då de är mycket petiga med säkerhet, det gick mycket smidigt att komma igenom gaten trots detta. 9 minuter innan Agnes skulle ha vakt var vi igen på Gunnis. Efter en skön dusch och middag stannar vi inne då alla är mycket trötta. Ikväll ska jag försöka lägga mig i tid men man vet aldrig hur det går. Vi samlar på nya batterier och laddar inför en hoppas lyckad hemresa utan strul imorgon.

Nu ses vi snart i Göteborg!

Kram Ellen, babord.