På nya äventyr!

Idag är det den 25 december, juldagen.

Efter en avslappnad och shemabrytande julafton var det nu dags att hitta tillbaka till alvaret. Kl 9.00 påbörjades avfärd mot Kap Verde, ett nio dagar långt sjöben. Nervositeten gick nästan att ta på. Framför oss väntar nio dagar på öppethav i en, för många, helt främmande värld. Att kunna namnet på alla tampar, vad de är till för och hur de hänger ihop känns just nu som ett av livets största musterium, iallafall enligt mig. Och jag vill inte ens tänka på maskinrummet.

När Gunilla hade lämnat hamn och de första sjötimmarna hade passerat skulle jag vilja säga att humöret var på topp. Morgonens nervositet hade i stort sätt avtagit. Det var nämligen inte någon som hade spytt än. Första sjöbenet var det 43 spyende zombies som hade styrt Gunilla men nu mådde alla prima ballerina. Dels hade vi säkert vant oss lite sen sisst men jag tror också att det mycket beror på mängden plåster och piller som konsumerats. Det var få som ville ta risken, vilket kanske var bra med tanke på den glada och posetiva stämningen som varit.

Det har varit väldigt lugnt under dagen och inte så mycket för vakterna att göra. Jag och Anna var dock på bra humör och lyckades tigga till oss ett arbete i klyvarbommen, flytta seglerna från barbord till styrbord sida. Det var ett förvånansvärt tuft arbete och seglet var typ helt orubbningsbart. Tröttheten gjorde dock allt överdrivet kul och vi klätterade runt som två osäkrade apor med rumporna täkta i kära.

/Alwa Capaldi