Riggen, en plats för sig

Idag var första riktiga dagen till havs fyllt av det jobb som där tillhör. Jag är i barbords vakten som går vakt mellan 8-12 på dagen och på natten. Vår vakt mellan 8-12 gick ut på att, som start på dagen, klättra i riggen.

Vi klättrade nästan högst upp i masterna, där vi stod och drog dåliga alla barnen skämt. Från masten såg vi första gången Norge, eftersom man är så högt upp så ser man väldigt mycket längre än nere från däck. Det är lite darrigt att stå där eftersom det är lång tid sedan vi var på Gunilla sist. Efter ett tag uppe i riggen blev man säkrare och mindre rädd. Självklart hjälper det att prata med sina klasskompisar under tiden. Det finns inte riktigt en liknande plats för så dåliga skämt som uppe i riggen på Gunilla. Saker påverkar en mycket mer där uppe, med vinden i håret, ljudet av riggen och gungandet från vågorna. När det kommer stora vågor och båten börjar slå i vågorna stärks rädslan, för att sedan ersättas av en stark lättnad när båten för en stund är stilla. Det är inte enbart kännslorna som förstärks i riggen. Att stå i masterna sjösjuk är ett riktigt bra sätt att bli mer sjösjuk på. Gungandet från vågorna förstärks i masterna och är man hungrig är det ingen bra ide att klättra upp.
Allt det speciella med riggen gör att det är en plats som är omtycket mycket av många, och hatad av andra. Jag tycker att det är en helt underbar plats att starta morgonen, och resan mot färöarna med.

Ella Göransson, Babords vakt 4/8-2023