Sångfågeltävlingarna och deras märkliga utövare

Jag skulle kunna berätta om dagen som gått, precis som jag har gjort i mina tidigare bloggar, men nu, såhär 54 dagar in på resan finns det inte längre så mycket nytt att skriva om, många dagar är sig varandra ganska
lika. Jag tänkte därför ta detta tillfälle i akt och ge lite
uppmärksamhet till Surinams nationalsport, sångfågeltävlingar.

Kanske kommer jag också ge lite kritik till den manliga delen av Surinams
befolkning (som råkar vara de enda som utövar sporten). Det är nämligen så att många av de otroligt manliga män som vi ser här, på sin fritid ägnar sig åt sångfågeltävlingar. Ja, samma män som visslar, tutar och ropar efter oss på gatorna, som verkar vilja mäta sin manlighet i hur motbjudande de kan få oss tjejer att tycka att de är, tävlar även, tillsammans med sina omsorgsfullt dresserade sångfåglar i sångtävlingar. Hmm, de kanske inte är så manliga ändå, en aning mindre motbjudande när man ser de med en lite fågelbur på cykelstyret, men sedan, oj, så blottar de sig och vips så blev de lika motbjudande igen.

För att fokusera på sångfågeltävlingarna som faktiskt är mitt huvudsyfte så ska jag nu berätta lite om dem. Det är nämligen så att en stor grupp män träffas i gryningen varje söndag, tillsammans med sina sångfåglar och ställer upp de bredvid varandra för att tävla om vilken fågel som sjunger bäst. De möts i parken bakom presidentpalatset, ställer upp fågelburarna med någon meters mellanrum och sätter sedan en timer på 15 minuter. De räknar sedan hur många gånger under den tiden som fåglarna sjunger sin melodi och den som gör det flest vinner. Det kanske låter konstigt men här är det tydligen en väldigt stor grej, för
många är det ett sätt att förankra sig i naturen och koppla av men för en del handlar det även om stora pengar. De fåglarna som är bäst säljs såklart dyrt och den dyraste har sålts för motsvarande 35 000 svenska kronor. Ja, ni hör ju, människor är inte alltid så förutsägbara som man kan tro, till och med de annars rätt obehagliga gubbarna vi ser på gatorna har meningsfulla fritidssysselsättningar.

Tyvärr har jag inte själv sett sångfågeltävlingen men när man går runt i Paramaribo som vi har gjort de senaste dagarna är det inte ovanligt att man ser folk gå runt med små fågelburar. Nu lämnar vi Paramaribo och kommer inte längre se några sångfåglar, tråkigt, men kanske möts vi av en annan rolig aktivitet på Grenada? Vi får helt enkelt se om några dagar. Tack för idag.

Nora

Babord