SIMFÖTTER, BOXNINGSHANDSKAR OCH BASEBOLLTRÄN

Dagen för oss börjar när den för andra slutar. 23.30 vaknade jag upp ur min djupsömn till rondmannens röst. Efter att ha sovit i två timmar för att minska risken till att göra detsamma på den kommande vakten var det dax att gå upp. Det tar alltid några sekunder innan man fattar vilken tid på dygnet det är med tanke på att vi sover i två omgångar per dygn
på mycket udda tider.

Efter att ha dratt mig i sängen i några minuter
var det ett måste att stiga upp. Halvt otaggad på vakt klättrade jag mig
ner från min överslaf för att ta på mig så mycket kläder som möjligt.
Sen vi lämnade Azorerna har nätterna varit mycket kalla, så två set
underställ, ett mjukissätt, höga strumpor och seglarställ var ett måste.
I ont om tid staplade jag mig ut i korridoren mötande av min vakts
nyvakna men glada ansikten. Med selen på rusade jag upp till däck medan
jag försökte få på mig flytvästen. Med hela tio sekunder marginal till
att komma sent till uppställning befann jag mig på halvdäck. Där stod
den avgående vakten uppställda redo för att gå och lägga sig. När man
kommer upp på däck för vakt är det alltid något nytt som skett sen förra
vakten. Det hade under tiden vi pluggat och sovit blåst upp och trotts
den fortfarande starka men lite neddragna motvinden hade de satt några
stagsegel, de triangelformade seglena som går från en mast till en
annan. Det satte automatiskt lite liv i våra trötta kroppar då vi under
de senaste sjöbenet knappt sett skymten av segel. Motorn har konstant
varit i rullning och på motor gick vi fortfarande, men segel är segel.
Sedan vi lämnade England har lysen av olika slag varit något vi sett
gått om, i allt från båtar till land. Natten till ära kunde vi se en
lång väg av röda lysen breda ut sig längs horisonten, vad kunde det vara
säg? Jo, en vindkraftspark, ganska häftigt faktiskt.
     Efter vaktbyte, fick vi sitta ner på halvdäck ett tag, något som det
blivit mycket under 12-4 vakten då vi haft konstant motvind bidragande
till att vi inte kunnat ägna oss åt segel, plus att det är för mörkt för
att göra underhållsarbete. Men utöver det vanliga varade inte degandet
särskilt länge. Vaktledare Leopold frågade vilka det var som bor i hytt
fem och jag och min hyttkompis tala om att det var vi, som de enda från
hytten som var arbetsstyrka. Vi fick som uppgift att invetera hytten,
alltså kolla igenom vad som finns, räkna det och sortera om det. För var
förvarar man saker på en båt? Jo, under golvet och folks sängar! Det var
bara av med flytväst, sele och seglarställ och göra som Leo sagt. Vi
började med att invetera utrymmena under sängarna, resulterande i att
jag fick ta upp och lägga tillbaka, till vad jag räknade 50 rullar
sopsäckar. Vi gick sedan vidare till durken, golvet, för att hitta
mängder av utflyktssaker. Den första lådan var full av ”vattengrejer”
såsom håvar, cyklop, simfötter och fiskespön. Jag och min rumskompis
blev båda frustrerade när vi skulle försöka få upp och ner lådorna
proppfyllda med grejer ur och i den lilla luckan, det var ett pussel.
Faktumet att vi satt under golvet hittandes dem mest skumma grejerna på
en segelbåt mitt i natten fick oss dock båda till mycket skratt. Andra
luckan bjöd på allt från basebollträn, boxningshandskar och koner till
padelsrack, kubbspel och hantlar. När klockan närmade sig två var det
dax för fika och vi vandrade oss upp mot lilla mässen. Backisarna hade
bakat både kladdkaka och sockerkaka, väldigt gott.
     Till kvart över var jag tvungen att kila ut i kylan för att stå en
kvart post som livbojsvakt. Det fungerar på så sätt att arbetsstyrkan
äter först, sedan löser de som är poster dagen efter dagens poster så de
också får fika. Som livbojsvakt håller man koll på var alla på däck
befinner sig, något man måste vara extra noga med på natten. Vinden som
ändrat vinkel något gjorde att vi hade möjlighet till att sätta några
råsegel, seglen som sitter ”på masten”, och därför kilade fyra personer
upp i förmasten och stormasten för att avbeslå. När jag blev avlöst var
det dax för oss att sätta segel, det gick smidigt och bra! Fem satta
segel senare och flera saltvattenfall blötare gick jag och min
hyttkompis återligen ner i vår hytt för att avsluta inveteringen med
endast en halvtimma kvar av vakten. Upp bar det sedan till uppställning,
alla taggade på att få gå och lägga sig. Det är ljust ute nu när vi går
av vakten vid fyra och det känns så sjukt konstigt, man får en så skev
bild av dygnet såhär till havs. Mot sängen bar det och efter
tandborstning, byte av kläder och dagboksskrivande var det hopp i sängs.
     Rondmannens röst väcker mig ur min djupsömn. ”Godmorgon! Ni har
lunch om 20 minuter. Det är soligt och blåser ganska mycket. Vi
motorseglar på i typ sex knop. Vi måste bunkra och är därför påväg
tillbaka åt typ fel håll. Mat om 20 minuter, är någon vaken?”. Osäker på
vad jag egentligen hörde eller om jag hörde rätt drog jag upp till lilla
mässen. Snacket var i full gång, vi hade alltså under natten bytt
riktning och var tillbaka till vad de flesta påstår var Nederländerna.
De hade visst räknat fel och mycket mer disel hade gått åt än vad man
trott, så nu var vi tvungna att fylla på mer. Vi alla blev smått
chockade och utan att veta vad som egentligen var sant blev jag ärligt
lite deppig. Nu vill jag mest bara hem, resan har varit magisk men allt
jag vill nu är att få komma hem till Sverige. Med linsgryta och focaccia
i magen gick jag ner till min hytt för att förbereda mig för ännu ett
vaktpass. Som sagt väntade en vakt som post och mycket kläder var ett
måste. På uppställning fick vi bekräftat att det var sant, vi har
bunkrat på för lite diesel och är tvungna att vända om till IJmuiden,
Nederländerna för att tanka. Vi fick reda på att vi kommer komma fram
tidigt dagen efter och att vi kommer få gå i land i tre timmar. Kapten
berättade även att vi med all säkert inte kommer komma fram förmiddagen
den fjortonde som planerat, utan i bästa bästa fall eftermiddagen samma
dag, men antagligen dagen efter. Vi vet dock inte så mycket i nuläget
men det känns lite segt.
     Vakt, iallafall… Som post står man i halvtimmespass som livbojsvakt,
utkik och rorgängare. Som utkik håller man koll efter båtar och andra
föremål i vattnet som man rapporterar till styrman och som rorgängare
styr man båten efter en kurs man får av styrman. Utkik står vanligtvis
framme på backen, längst förut på båten, men på grund av den hårda sjön
var utkiken bakflyttad till att stå med livbojsvakten och rorgängaren.
Det gör det lite roligare till att vara post då man har två personer att
prata med, oavsett vilken post du står. Posten rullade på snabbt och
bra, man såg många båtar som utkik och det var lättstyrt som rorgängare.
Som ett uppehåll i vakten fick vi även fika och jag åt flera mackor med
smör, kanel och socker, så gott, smakar precis som kanelbulle.
     Efter vakten duschade jag innan jag satte mig i stora mässen för att
skriva på just denna blogg. Klockan 17.40 blev det middag, ris och
ingefärakyckling, mums. Jag slutförde sedan bloggskrivandet till den
dåtida tidpunkten på dagen. Därefter skrev jag lite på en biologiuppgift
medan jag åt godis. När klockan var 20.00 var det i god tid att gå och
lägga sig med tanke på de omständigheter som innebar att man bara skulle
få några få timmars sömn efter vakten för att sedan stiga upp tidigt
nästa dag för att kunna gå i land. Med musik i öronen somnade jag bums i
min koj, i hytt fem, på Gunilla, med full motor mot Nederländerna.

Hilma, styrbord, 09/07-2023