Sista dagen ombord är kommen! Vi alla vaknade upp till en frukost ute på däck och fick se Sverige för första gången på nästan tre månader. Tänk hur fort den senaste tiden gått och vad vi har upplevt; allt från valskådning till bilhaveri på Bahamas. Dagen till ära firades med en ordentlig storstädning av hela Gunilla. Vi blev uppdelade i grupper som städade olika sektioner och otursdrabbad som jag är, blev jag tilldelad toalettstädningen. Jag skrubbade skott, handfat, duschutrymmen  och toalettstolar tills händerna var alldeles skrumpna av det sunkiga hinkvattnet. Jag ska inte klaga dock; det blev rent och fräscht och dessutom fick vi riktigt lyxfika —— OBEGRÄNSAD FRUKT!

Städdagen fortsatte och vi skrubbade däck, färskade av och rensade ut stora mässen. Vi åt lite rester till lunch och fortsatte arbeta tills klockan närmade sig trefika. När hela båten var ren och fin unnade vi oss ett par goda mackor och lite apelsin, men det bästa av allt var att få ta sig en sval dusch efter sommarvärmen. 

När det doftade starkt av parfym nere i elevinredningen började allt fler leta sig upp på däck och välkomnades med midsommarsånger som dansades i ring. Alla tog för sig av den goda ostbrickan som serverades under minglet och begav sig sedan ner till stora mässen i sitt finaste skick. Toast Skagen  serverades till förrätt tillsammans med en stor skopa humor. Styrbord sjöng styrbordslåten Då går jag ner i min källare  och Vågis, vår kära kock, visade sin magiska tankeläsare som konstigt nog liknade en grötfylld kastrull. Middagen fortsatte med en köttbit, eller tofu, med potatis och bearnaisesås. Barbord var näst på tur att framföra sin låt Norrsken och vi tittade på några videos från resans olika destinationer. Till dessert blev det glass i rejäla lass, med bärkompott, hembakta maränger och midskepps rungande röster till låten FUCKED UP. Festfixarna sjöng också, men en alldeles egenskriven låt om livet ombord. Därefter läste de upp bekännelser, men det som sägs på Gunilla stannar på Gunilla så ni får tyvärr leva i ovetskapen. 

Kvällens middag och resans avslut är svårslaget. Trots att det har varit tufft i vissa stunder så har den här resan varit något av det bästa som hänt oss. Vi har lärt oss oerhört mycket; inte bara tampar och segel, men vi har växt som både människor, individer och grupp. Nu är tiden ombord över och jag tror att vi alla kommer längta tillbaka till den här upplevelsen och till den här kvällen. 

Vi ses snart igen Gunnis!

Louise Persson 

Styrbord