Slutspurten

Nu är det nära. Nära verkligheten som väntar där hemma med skola, lektioner, snö och mörker. Det märks att det börjar dra ihop sig mot hemresa då det enda arbetsvakten gör från att ögonen öppnas på morgonen till att vi går och lägger oss är att slutstäda. Idag var det min vakts tur att arbeta. Dock var det inga sura miner för det och kul hade vi!

För första gången på en vecka pallrade jag mig upp 20 minuter innan morgonuppställning, vilket är lång tid om man jämför med min vanliga morgonrutin. En morgonrutin som består av att rusa upp ur kojen 7.51 med en morgonfrisyr liknande ett kråkbo och med en halvbäddad säng springer jag gäspande ut på stordäck 7.55 för att se den svenska flaggan hissas knackigt. Idag skulle vara annorlunda och jag gick upp i god tid för att förbereda mig för vakt.

Väl dags för arbete fick jag och Karin i uppgift att städa och rensa i färgschappet med Anja. Varenda kvadratcentimeter av den fyllda vrån med redskap skulle bli ren så att det var bara att ta varsin låda och börja rensa. Solen stekte och det turkosa havet blänkte på oss.

Tiden gick och efter ett par timmar var vi lite trötta på att torka ur lådor och sortera borrar. Rastlösa och med en gnutta solsting var det mycket snack och lite verkstad. Fler vaktkompisar hade kommit för att hjälpa oss att städa det sista då de var klara med sina uppgifter. Skratt och fniss ekade under backen där vi alla stod med varsin däcktrasa och verktyg i handen. När vi äntligen var klara med att skura schappet var det dags för ytterligare städning. Nämligen den dagliga städningen av befäls-och elevinredningen. Karin var schappis och hon tog chefsrollen på stort allvar. Duktig som hon var lyckades hon få vakten som helst av allt skulle vilja stänga de tunga ögonlocken och vara inlindad i ett täcke i kojen, att kämpa in i det sista. Städningen var ovanligt bra då vi för första gången inte fick några anmärkningar av befäl när vårt arbete kontrollerades.

Efter all städning var det dags för mig att börja packa. Det känns skumt att lägga ner badkläder och shorts i väskan, medveten om att när jag kommer hem blir jag välkomnad med mörker och slask. Dessutom är det sjukt hur snabbt resan gick då det i början kändes som att vi aldrig skulle återvända hem. Men här står vi i slutspurten med skurborsten i ena handen och resväskan i andra.

Vi lägger ner tröjan som vi hade på oss på den där kvällen vi åt den goda middagen längs La Palmas strand. Vi lägger ner kostymbyxorna från julafton när kapten klädde ut sig till tomte och vi alla tittade på Kalle Anka. Vi lägger ner tjäriga seglarställ från när vi beslog storövermärsen kl 03.40 i motvind i en nytjärad rigg. Vi lägger ner saker som bär på nya minnen och erfarenheter. Saker som i början av December inte visste vilka äventyr de skulle få vara med på, men som nu är fyllda med intryck. Om fyra dagar är resan över, så förbered er där hemma för snart kommer SA2023 hem med mängder av historier att berätta!

Ebba Hedlund SAB2023