Min dag startade som backis, upp till byssan vid 06.00 för att göra i ordning frukost till alla 52 personer ombord. Att gå upp så här tidigt är en pest för själen, allt jag vill är att ligga kvar i min, något för varma, koj och sova hela dagen ut.
Hur som haver, snabbt upp till byssan är vad som gäller för att inte låta tröttheten komma i kapp mig. Idag är den heliga bacondagen här ombord. Ner med 52 tallrikar och glas. Mängder mjölk, cornflakes och idag, dagen till ära, även stekt bacon och ägg. Man blir alltid lika besviken som bakis. Av alla dem 52 tallrikar och glasen som man har burit ner används kanske 20, men idag var det iallafall några fler som användes. Det är ju ändå den heliga bacondagen.
Efter frukost är det dags för uppställning, 08.00, precis som vilken annan dag som helst. Idag är det faktiskt inte bara bacondagen som är helig, det är ju faktiskt även söndag. Det vill säga vilodag. Och för att fira denna dubbelt heliga dag ska vi ta oss till kyrkan för att vara med på gudstjänst. Så, efter uppställningen började befälen köra in oss i båtarna för att vi alla skulle kunna ta oss i land. Det blev ett par vändor fram och tillbaka för dem stackarna, de ska ju vila idag, det är faktiskt den heliga vilodagen.
Jag har aldrig varit på en gudstjänst tidigare så det här ska bli spännande. Inne i kyrkan sitter det inte särskilt många innan vi dundrar in 41 stycken slitna tonåringar som kanske egentligen hellre hade spenderat denna heliga dag på stranden för att faktiskt vila. Anyways, gudstjänsten var inte alls som jag tidigare har föreställt mig, det var inte någon gammal präst som predikade om något som han predikat om miljontals gånger tidigare. Det var sång, där vi alla sjöng med. Det var inte alls så där trist som jag föreställde mig att det skulle vara. Efter kyrkan gick en buss tillbaka till båten och den andra till huvudstaden. Jag valde båten, det är ju ändå vilodag idag.
På båten började en tapper halva av styrbordsvakt att städa medan jag, ensam för en gång skull, kunde gå och lägga mig på backen för att sola. Att sova i solen är lite av en hatkärlek, det är otroligt skönt och man slipper underhålla sig själv medan man ligger och steker i solen. Men det är också otroligt varmt när man vaknar efter sin tupplur. Att vakna och känna sig helt mosig är inte alltid superkul. Idag kändes det på något sätt ganska najs. Jag har inte någonting som jag måste göra idag, jag kan bara ta dagen som den kommer. Att kolla på klockan och inse att jag vaknat precis rätt i tid för tre fika var fantastiskt. Idag är det glass. Glass är heligt. Idag är en helig dag.
Man kan inte äta glass utan att bada efteråt. Befälen håller med. Så, jag tillsammans med de sex tappra själarna från styrbordsvakten svider om till badkläder och hoppar i plurret. Vattnet är knappt svalkande, men vad gör det? Vi är ju i Karibien! Och man ångrar ju faktiskt aldrig ett bad. Någonstans i allt plaskande, och snorklande i vattnet har delar av den andra halvan av styrbordsvakt kommit ombord. Drönare har flugits idag och gud så coola bilder man kan ta, jag tror jag talar för alla när jag säger att Eriks drönarbilder kan vara bland de finaste som finns på Gunilla. Snart är det kanske dags att ta sig i land för en helig middag?
Klockan slår 17.30, vi tar oss i land för att äta middag och kolla på solnedgången. Efter en promenad till stranden bestämmer vi oss för att fortsätta upp på ett berg för att få se solnedgången härifrån. Solnedgångarna här är verkligen fantastiska, nästan heliga. Det är något med dem som bara känns annorlunda från dem där hemma. Kanske är det bara det, att vi faktiskt är här, i Karibien och får se dem.
Efter middag och ännu en vacker solnedgång är det dags att ta sig tillbaka till båten igen. Vi blir upphämtade på stranden och får skjuts tillbaka till båten. Väl ombord får vi höra att det har simmat hajar runt båten, precis där vi badade några timmar tidigare. Lääääskigt. Det var förmodligen inte sabbeltandade, 50 meterlånga monsterhajar som simmade runt här, men man vet aldrig. Vi hade tur som inte blev hajmat tidigare idag. Kanske har även hajar en helig bacondag som mättar deras magar länge nog för att de inte skulle äta upp oss tidigare idag.
Jag skulle vilja säga att det är näst intill heligt att få möjligheten att spendera mina skoldagar här, i solen ombord på Gunilla. Vi har det ändå ganska bra här i Karibien, även om vi självklart saknar alla er där hemma. It’s nice!
Clara Stokholm
Midskepps
Publicerad:
Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö
Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se