Strålande sol

Klockan var 7. Min vän Linnéa var rondman. Några knackningar på dörren och sedan gick hon in. "Godmorgon det är en kvart till frukost, det är strålande sol ute och man behöver inte ha på sig underställ!" sa hon.

Jag valde att ligga kvar en liten stund. Men efter den stunden hade gått drog jag på mig ett par jeans och min nyinköpta islandströja och gick upp. Till
frukost åt jag gröt och ett stekt ägg. På Gunilla finns en oskriven regel att det varje söndag serveras ägg och bacon. Efter att jag hade ätit mig mätt borstade jag tänderna och gjorde mig iordning för vakt. Selen, skor och sedan var jag redo för uppställning.

Min vakt började med: rogängare! Jag är post hela vakten, vilket kan förklaras med att tre personer turas om med att vara rogängare, livbojsvakt (håller koll så att ingen trillar i) och sist men inte minst utkik. Det var lite kyligt i vinden och när klockan slog 9 prick efter 2 glas slagna gick jag med snabba steg in för att hämta min jacka. Sedan bytte jag av utkik. På backen, observerade jag mina kompisar beslå förseglena och kollade ner i vattnet någon minut. När jag tittade upp skymtade jag en svart låda. Min första instinkt var att den tidigare utkiken förmodligen hade rapporterat den. Det skadar dock inte att uppmärksamma den för vakthavande en extra gång för att vara på säkra sidan. Min vakt har kapten. Jag gick bak till halvdäck för att meddela honom. Jag var precis påväg tillbaka men då stoppade kapten mig och räckte en kikare till mig. Han frågade om vad jag trodde att det var men jag hade ingen aning. Kapten sa "Det är en ubåt!" En svart ubåt som rör sig mot oss. Det spred sig snabbt och snart var nästan halva besättningen på backen för att skåda det i vår väg.

En timme senare var det dags för det efterlängtade fikat! Först för arbetsstyrkan och sedan kunde vi poster bli temporärt avlösta för att kunna fika. Ostmackan lade sig fint i magen.

Dagen flög iväg, just nu ligger vi för ankar utanför en stad som heter Bangor. Det är ingen sjö och man ser stadsljuset från alla hus spegla sig i havet medan solen går ner. Det brinner på himlen. Nu sitter jag på en lår (en låda) och njuter av gitarrspelandet uppe på backen och blickar ut över relingen lite då och då, innan jag ska upp på en liten promenad upp i masten med mina vänner.

//Vera