Öckerö gymnasium

Två sidor av samma skepp

Igår var det dags att lätta ankar och lämna Belize och landets magiska idyll bakom oss. Belize slog mina redan höga förväntningar med, för att nämna några få, dess pittoreska stad, slående natur och paradisstränder.

Dagarna i hamn har bjudit på både händelserika utflykter med snorkling och utforskande av gamla Mayalämningar såväl som lugna dagar som spenderats under palmer eller i hängmattor med en limejuice i handen. Dock är dessa dagar tråkigt nog förbi och vi har istället satt kurs mot nästa destination: Mexiko.

Missförstå mig inte, Mexiko kommer utan tvekan bli fantastiskt! Med tanke på de utflykter och den mat som väntar är det en av hamnarna jag sett fram emot mest på denna resa. Det är istället dagarna innan vi når fram till Mexiko som får mig att drömma mig tillbaka till den där limejuicen under palmen. Jag ska erkänna, det var inget kärt återseende med havet. Visserligen är det stora blå för tillfället relativt lugnt och de flesta av oss verkar har klarat oss bra från sjösjuka, det är endast några få stackare som kämpar mot illamåendet. Däremot är det som alltid inte särskilt välkommet att 03.30 bli väckt av en annan trött själ för att behöva lämna sin bekväma koj och ta sig upp på däck för att gå på vakt. Jag kan lova att det inte är en känsla ni vill uppleva. Därefter följer 4 långa timmars arbete för att sedan hinna sova, plugga, äta och andas ut innan man återigen måste förbereda sig för ännu en vakt. Livet på havet är intensivt och ens fritid försvinner lika fort som smöret smälter i den karibiska solen. Man hinner knappt dra tre andetag innan det är dags att återigen ta över ansvar och arbete över detta skepp som man har en sådan hatkärlek till.

Självklart finns det alltid flera sidor att ta hänsyn till; det finns alltid två sidor av myntet. Trots att vi får genomlida mycket skit ute till sjöss skulle jag ljuga om jag sa att det inte finns stunder där jag njuter av att vara ute på havet; till och med på vakt. Till exempel under min morgonvakt när jag som post kunde beskåda den stora orange-rosa solen som reste sig allt högre över horisonten, eller när jag alldeles nyss bokstavligen flög upp på däck för att få se grindvalar simma och hoppa kring båten. Bortskämda som vi är med delfiner är synen av valar något utöver det vanliga. Det är något alldeles speciellt att få se de stora, magnifika djuren röra sig bara några meter från en. Det är sådana stunder som kan jämföras med känslan av att, efter två månader, få sova i sin egen säng…

Trots alla upp- och nedgångar rullar rutinerna på och tiden har faktiskt gått väldigt fort. Halva resan har i princip gått och nu är det ungefär en månad kvar. Jag kan lova att det kommer gå läskigt fort. Snarare än vi tror kommer vi för sista gången lämna denna bark och allt vad det innebär och stå trötta men förväntansfulla vid bagage claim på Landvetter flygplats där vi inom kort får återförenas med er där hemma. Även om vi just då med stor sannolikhet kommer vara glada och något lättade över att ha lämnat skeppet är jag säker på att vi därefter kommer se tillbaka på tiden här och alla de fina, och fula, stunder som T/S Gunilla givit oss.

Sara Rahmn, babords vakt

Text

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se