Valsafari à la Gunilla

Första heldagen till havs mellan Barcelona och Ajaccio, allt började med purrning där man gick upp bara av tanken på frukost – inget annat. Barcelona är längre bort än ögat kan nå och det man tar med sig från Barcelona är La Sagrada familia, la Rambla och de fantastiska tapasrestaurangerna. Känslan av att gå in i La Sagrada Familia är svår att beskriva. Att vara helt mållös i en och en halv timme är ett sätt att beskriva det, ett annat är att Sagrada Familia var något man verkligen kommer att minnas.

Vi seglar just nu utanför den franska östkusten rakt mot Ajaccio, en stad som för mig är helt okänd. Okänd för att jag innan resan aldrig varit på Korsika, det är någonting som är unikt med denna skola, att komma till nya och spännande destinationer på skoltid!

Efter frukosten började vakten för styrbord, 8-12 hade vi vakt och jag var rorgängare (styr), livbojsvakt och utkik med en halvtimmes intervaller. Under timmarna som gick på vakten hann man tänka mycket kring livet i allmänhet och hur man egentligen hamnade just här. Längs vägen ser man hur liten man är, jämfört med omvärlden. Att inte se ett enda skepp på fyra timmar i en horisont som aldrig verkar ta slut är en speciell känsla, någonting jag fick uppleva under min vakt idag. Dagarna här ute till havs går hand i hand bokstavligen; man äter, sover, går vakt, pluggar och om igen. Loopen bryts i hamn då man får kontakt med omvärlden igen.

Lunchen vid tolv innebar vaktfritt och plugg, någonting som var efterlängtat. Under tiden sattes fler segel och plötsligt gick vi endast för segel. Någonting som märktes eftersom Gunilla plötsligt lutade trettio grader styrbord (höger). Att behöva ta i extra för att komma fram till dörren på andra sidan i en korridor är något jag aldrig upplevt, som så mycket annat på T/S Gunilla!

Det begavs till backen (längst förut på Gunilla) innan kvällsvakten för ett djärvt försök att få täckning, utan större framgång på den fronten fick jag något ännu bättre, valar simmandes hundra meter framför fören på Gunilla. Jag skrek ”val föröver!” och tog upp kameran, zoomade in och fick med de mäktiga djuren på film. Sammanfattningsvis har jag idag sett valar, styrt en fyrtionio meter långt skepp och fått se solnedgången gå ner över ”Mare Nostrum” – en helt ”vanlig” skoldag på Öckerö Seglande Gymnasieskola!

Hälsningar från T/S Gunilla, Albert Edvardsson, Styrbord