Sex idylliska hamndagar i den vackra staden Madeira har redan passerat och imorgon beger vi oss av mot fastlandet. Min vakt - styrbord - fick äran att avsluta på topp med en lite extra händelserik vakt fylld av överraskningar som ingen var beredd på...
Precis som vanligt samlades alla tre vakter på däck för den dagliga uppställningen klockan 08:00. När Emma hade slagit åtta glas och både den svenska och den portugisiska flaggan hade hissats upp, är det återigen dags för hamnens andra vakt. Vaktledarna Felix och Klara delade in arbetsstyrkan i olika grupper för att påbörja dagens alla arbetsuppgifter.
Jag och Ida hann precis påbörja en grundlig hyttstädning i en föredetta DOS hytt, när Felix plötsligt förklarade att kocken Anna behövde hjälp med en storhandling inför kommande sjöben. Min underbara vän Ida offrade sig att fortsätta städa, medan jag, Linnea och Lea bytte om för ännu ett besök i den välbesökta “supermercado”.
En gul taxi sladdade in mot kajen efter bara 5 minuter. När alla i det trånga baksätet äntligen lyckats få på sig säkerhetsbältet, hade vi redan hunnit en bra bit från kajen. Jag konstaterade snabbt att Gunilla låg betydligt mycket närmare centrum än vad jag hade trott. Alla genvägar i den höga hastigheten gjorde att jag knappt kände igen området som vi så noga hade utforskat.
Taxin släppte oss precis vid ingången till översta våningen av gallerian. När vi kom in i matbutiken spritade vi våra händer och tog varsin stor vagn som vi rullade in i den enorma lokalen. Efter någon timme hade vi plockat på oss tre fulla vagnar som bland annat innehöll spännande tesorter, tropiska frukter och massiva mängder av ost och mjölk. När vi kände oss nöjda, betalade vi och gick mot hissen för att ta en taxi hem. När vi väntade vid hissen, insåg vi efter ett tag att denna hemkomst inte skulle bli lätt. Hiss efter hiss var nämligen proppfylld med tillräckligt mycket folk att inte ens en av vagnarna skulle få plats. Dessutom blir det inte lättare när alla är så pass rädda för corona att ingen vill dela hiss med oss. Efter en skrattfylld väntan utan tålamod fick vi slutligen tag på en ledig hiss. Då upptäckte vi däremot nästa problem. Var är utgången? Vi åkte upp och ner flera gånger och testade nästan alla hissknappar, innan vi till slut behövde be om hjälp. Som tur var löste det sig, och snart var vi äntligen på väg tillbaka hem till älskade Gunilla!
Vi kom hem lagom till lunch som idag var fläskkotlett med krämig svampsås och en fräsch sallad. Rätten var mycket populär bland oss elever och många av oss fick matkoma. Efter 20 minuter var det återigen dags för vakt. Vår arbetsuppgift var nu att förbereda Gunilla inför kommande dagar till havs. Jag fick hjälpa till att säkra fast lösa föremål, exempelvis soptunnor och tunga tamprullar, som annars hade kunnat flyga runt när båten gungar som värst. Eftersom jag tycker om att klättra i riggen, blev jag mycket glad när Felix frågade om jag kunde ombeslå både för- och storröjeln tillsammans med Malvin och Ida. En sak som jag har insett de senaste dagarna - nu när jag har blivit mer bekväm med att klättra 30 meter upp i luften - är att det är fysiskt omöjligt att att inte njuta av den fantastiska utsikten. Alla vackra hus i de mysiga områdena ser så harmoniska ut när de ligger precis bredvid det glittrande, blåa havet. Stunder som dessa kommer jag aldrig att glömma!
Vid tre-fikat blev vi positivt överraskade när vi kom in i byssan och möttes av en hel plåt nygräddad kladdkaka med spansk, krämig vaniljglass som smälte i munnen. När vi hade tackat backisarna så mycket för det goda fikat, var det dags att avsluta dagen med en storstädning i lilla mässen, stora mässen, befäl- och elevtoaletterna och duscharna samt alla korridorer. Efter en effektiv men tuff städning, var vi äntligen klara. Just nu ligger de allra flesta helt kollapsade i stora mässen. Vissa tar en tupplur och andra skriver på skolarbeten som snart ska vara inlämnade. Förhoppningsvis kommer jag äta en god middag och umgås lite med de andra vakterna, innan det är min tur att ha fartygsvakt i två timmar. Jag längtar redan tills jag får krypa ner till sängs och ladda upp inför nästa sjöben!
Johanna Moqvist
Publicerad:
Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö
Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se