”Vi sitter alla i samma båt”

Dagen började med valet mellan mannagryns och och havregrynsgröt. Mellan sött och gott eller nyttigt och svårsmält, svårt val(inte).

Efter uppställningen gick jag in i byssan för att vara backis. Jag fick styra musiken nästan hela vakten, ända tills Adam, andrekocken, frågade om jag kunde sätta på Afroman, som jag tyvärr inte hade nedladdat. Under passet serverade vi frukost till en vakt, plockade undan

och städade. Därefter började Tova, den andra backisen, med tio-fikat medan jag började med tre-fikat. Tova gjorde fruktsallad medan jag och Adam började med rulltårtan. Under tio-fikat pratade några om hur jobbigt det hade varit tidigare på resan, när alla var sjuka, och då passade jag på att säga att vi alla sitter i samma båt. Skämtet fick några halv-trötta skratt, men gav en bra rubrik till bloggen iallafall.

När vi plockat undan efter tio-fikat frågade Adam om vi ville ha kaffe från befälens kaffemaskin, vilket var ett solklart ja. Det som vi elever har är en varmvatten maskin och pulverkaffe bredvid, medan befälen har en ”fancy” kaffemaskin med extra allt. Det satte guldkant på vakten. Sedan gjorde vi iordning lunchen innan vi gick av vakt.

Vi hade inga lektioner idag eftersom det var tänkt att vi skulle komma fram vid 10, det gjorde vi dock inte. När vi gick av vakt var Marocko någon kilometer bort och någon timme senare var vi framme. Vi fick vänta fram tills klockan fem på någon sorts tull innan vi fick gå av båten. Vi brassade även om klockan då, så vi fick ändå två timmar i hamn.

Tanger var inte som jag hade föreställt mig. Det var inte så värst varmt, och såg väldigt mycket ut som någon slumpmässigt vald stad från Balkan. Alla var dock väldigt snälla. Den första som frågade oss reagerade väldigt positivt på att vi kom från Sverige.

”Oh! We love Sweden here, it’s very nice:)”

Vi lyckades även få tag på simkort, sjuttio dirham för tio gigabyte. Dirham är värda nästan lika mycket som svenska kronor, alltså var det ett väldigt bra pris. Dessutom ropade säljaren tillbaka mig när jag hade glömt att ta min växel.

Sedan fick vi gå tillbaka till båten för att vara tillbaka klockan sex, men hann observera hur billig maten var på vägen. Trettio dirham för shawarma och fyrtio för pizza, på två olika, fina, restauranger.

På båten såg vi på skräckfilm, Talk to Me. Vågis, förstekocken älskad av alla, var även med på det. Vi kollade i stora mässen eftersom det blåste på däck. Filmen var väldigt obehaglig enligt mig, vissa andra höll inte med. Sen gick jag och la mig och försökte tänka på mysigare saker:)

Elvin