Dangriga

Det är svårt att beskriva Belize. Till och med jag, som har svart bälte i superlativ, tycker att orden blir platta och inte riktigt räcker till.

Låt oss börja med havet! Det har en färg som inget annat. Många brukar använda ”bassängblått” för att få till en nyans som ska beskriva havets skiftning i blått. Här går tankarna dock inte till simbassänger alls. Det är mer grönt och lite blått och så där skiftande i flera blå och gröna nyanser att det inte går att få till en rättvis bild ens med ett foto. Lägg där till de färgglada små karibiska husen på pelare som alla representerar en helt egen nyans och gör att havet sticket ut ännu mer. Palmerna vajar i vinden och rätt som det är kommer en lite kolibri flygande. Ja, det är galet vackert!

Belize City låter ju ändå som att här har vi en stad. Nope, så är det inte. Här står de små husen på pelare och höghusen lyser med sin frånvaro. Det finns ett par stycken men de är lätträknade. Dangriga då? Bara små hus i olika färger. Vissa är nymålade och liksom lyser i solskenet medan grannen väntar in arbetslust och möjlighet att införskaffa färg till sina lite mer flagnande husväggar. En del hus har förankrats väl och står stadigt på sina pelare medan andra sluttar lite och jag klurar på hur det är att sätta en kopp kaffe på köksbordet där.

Det går inte att hitta någon likhet i andra hamnar vi besöker. Det är inte spanskt, det är inte som på karibiska öar, det är bara Belize som är som Belize. Här är vi! Tänk vilken grej det är att få segla med T/S Gunilla och upptäcka, uppleva och utvecklas i mötet med andra kulturer. Det är verkligen fantastiskt!

Vi har det bra!

Anne-Li Olsén, utbildningsledare