Första stegen på afrikansk mark

Efter många dagar till sjöss är det härligt att komma iland igen.

Vi hade dock lite väntan och det tog ett tag innan alla officiella farbröder kom ombord Gunilla för att inklarera oss och ge oss grönt ljus att gå iland. Eleverna var ivriga att komma iväg och folk drömde om vad som skulle ätas och inhandlas. Men innan vi fick använda Berit och Beirut till att skeppa iland eleverna fick jag och överstyrman snällt åka med farbröderna för att genomföra passkontrollen. Jag tar med kaptenens glasslåda där allas pass förvaras, knör ner den i en Coop-plastkasse och hoppar ombord den lite halvskraltiga tullbåten. Jag håller hårt i passen kan jag meddela, tänk om jag skulle råka tappa alla i havet... Därefter hamnar vi i något halvsuspekt hamnområde där vi snällt får ställa oss i kö. Lite andra utlänningar som seglat till Kap Verde dyker upp och vi snickesnackar en stund. När det blir vår tur drar jag upp glasslådan med alla 54 pass i och det går ett sus genom kön, plötsligt är vi inte lika populära längre. Jag ler och säger "it will probably only take five minutes".

/Victoria O'Donnell