Första steget på sista benet

Så är vi då tillbaks på sjön igen. Strax efter klockan nio i morse lämnade vi Plymouth för den här gången, eskorterade av såväl lots som ett TV-team. Nu var det emellertid inte vi som var i fokus för reportaget, utan lotsen J . Annars finns vi nog med i ett och annat fotoalbum runt om i världen…

Vi har fortfarande ett strålande solsken men en isande östan rakt emot oss, så det ser ut att bli sparsamt med segling framöver.

Som ni kanske förstått har vi regelbundna säkerhetsövningar ombord och idag hade turen kommit till lagar och rutiner kring eventuella oljeutsläpp. Eftersom detta är en så viktig kunskap för sjöfartseleverna, fick de en exklusiv privatlektion av överstyrman Micke. Så nu kan de förhoppningsvis allt om SOPEP (Shipboard Oil Pollution Emergency Plan) och MARPOL (Marine Pollution).

Eftersom en annan inte vill vara sämre tog jag idag tag i mina egna studier, genom att hänge mig åt ett väldigt speciellt engelskt bakverk. Det bestod av en cirka 10 x 5 x 3 centimeter stor rektangel där de understa 1,5 centimetrarna utgjordes av en deg av chocolate chip-karaktär. De återstående 1,5 centimetrarna fördelades jämnt mellan mittenlagret av halvfast gräddkola (konsistensen var ungefär som när man gör första ”kulprovet” vid egen julkolatillverkning) och toppskiktet var av någon slags tryffel, som smakade som innehållet i Marabous Dukat! Ni förstår säkert att kombinationen var himmelsk och att det vore helgerån att klämma i sig allt på en gång. Därför sparade jag andra halvan, för att kunna njuta även den med andakt!

KiKi Åstrand

utbildningsledare