Gott nytt år!

Första dagen på nya året bjöd på våfflor med diverse tillbehör i långa banor. De elever som ville och kunde följde med mig på hembesök. Vi blev hämtade i gaten av mannen i familjen som sen tog oss genom staden med en lokalbuss.

Märkligt hur en stad som annars myllrar av folkliv kan vara så tom, klockan är ändå runt 14-tiden så även de värsta nyårssuddarna borde ju hunnit vakna till liv. Det är alltså gott om plats i bussen så vi sitter ner en stund och lyssnar på Ardito som berättar om Kap Verde och alla de länder som velat erövra landet på grund av dess strategiska läge.

Ardito bor i Mindelo tillsammans med sin fru Marianne och det är till dem bussen nu tar oss. Efter en liten stund är vi framme och promenerar till parets hus där vi ganska snart hamnar uppe på en takterrass. Mellan berättelser om livet i Mindelo och mängder av våfflor njuter vi i fulla drag av allt spännande livet på Gunilla möjliggör. Tänk att vi sitter här med utsikt från taket, i solen, på nyårsdagen och bara har det gott! Alla borde få ha turen att komma på hembesök och på riktigt uppleva nya platser. När eleverna var lagom sockerbombade, kunskapsfulla och nöjda gick vi sakta genom den folktomma staden för att hinna hem till middagen. Det är viktigt för eleverna att hålla på mattiderna trots att ingen kan förstå hur de får plats med allt de äter.

Senare på kvällen sitter jag och en elev högt upp i luften på ett rå och filosoferar över livet och den fantastiska möjlighet vi har att se världen som vi gör. Vi konstaterade att det är med stor tacksamhet vi flera gånger om dagen faktiskt stannar upp, njuter, tänker och försöker fånga ögonblicken för att verkligen minnas allt vi får vara med om. Eller som eleven sa: Det här kan man kategorisera under konstiga saker man gör med sin lärare 22.30 på kvällen!

Vi har det bra!

Anne-Li Olsén, utbildningsledare