I väntans tider

Inget är som väntans tider sägs det och efter att ha varit inblåsta här i nästan en vecka är vi så smått bli benägna att hålla med. Dock icke i någon positiv bemärkelse, utan det märks att eleverna börjar bli lite rastlösa…

Jag gissar att det varit annorlunda om man från början vetat hur långt uppehållet skulle bli. Då hade man ju inte behövt småstressa för att hinna med allt, så där som vi gjorde inledningsvis, utan hade i lugn och ro kunnat planera in ytterligare någon utflykt till öarna runt omkring.

Själv tog jag mig i och för sig med färja över till grannön Bressay i går, vilket var väldigt trevligt. Om man betänker att den ca 28 kvadratkilometer stora ön (lite större än Öckerö kommun) endast hyser ca 370 invånare, förstår man dock snart att bebyggelsen är sparsam och att det är svårt att hitta lä för vinden. Under de fyra timmar jag vandrade på ön, stötte jag inte på mer än en handfull personer. Avsaknaden av träd eller annat vindskydd gjorde att jag först vid ankomsten till stranden på andra sidan ön kunde slå mig ner bakom berget för att njuta av mitt medhavda fika. Kaffet värmde och den halvstora muffinsen, fylld med lemon curd och toppad med pärlsocker och citronkräm var gudomlig!

Även om det duggade av och till under gårdagens vandring, var det ingenting mot den nederbörd som drabbat oss idag. ”Rätt som det regnar kommer det en skur” som någon sa och det var väl egentligen inte förrän nu i skymningen som det äntligen började ljusna! 😊

Men i morgon ska visst vädret bli lite bättre och då ska det bli skönt att äntligen få komma ut på havet igen!

KiKi Åstrand

utbildningsledare