Jakten på Lunnefågel

Idag har vi sett allt, ja det känns faktiskt så. Vi har åkt runt hela ön och gjort olika stopp för att lära oss mer om Shetlandsöarna men också njuta av den vackra naturen. Vårt första stopp var Marys Grind som är en smal landremsa som skiljer Nordsjön från Nordatlanten.

Här ska vikingarna ha dragit sina båtar över land för att slippa segla runt ön. Det var sådär vackert grönt, får som betade och två hav som slogs om att glittra mest.

Vi åkte sedan vidare till olika utkiksplatser för hissnade vackra vyer med branta klippor och ännu mer grönt gräs. Inga Lunnefåglar dock, men hoppet fanns ändå kvar.

Nästa stopp var monumentet över de som stupade under andra världskriget, då ”Shetland bus” hjälpte människor att fly från Norge. Det blev en fin koppling till det vi tidigare lärt oss på Arkivet i Kristiansand.

Vid Ninians Isle var det dags att visa mod och bada. Återigen otroligt vackert med en strand från sagorna. Sanden höll havet borta från båda sidor och remsan lyste ljusgult mot de gröna kullarna. Om någon badade? Jadå, det är riktiga vikingar jag reser med. Egentligen spelade det ingen roll om man badade eller inte då en rejäl regnskur gjorde att det inte gick att se skillnad mellan de som badat och de som var våta av regn.

Jarlshof var verkligen en höjdpunkt på dagens utflykt. Här har arkeologerna grävt ut fynd och bostäder från både stenåldern, järnålder och vikingatiden. Solen kom äntligen fram och vi strosade runt bland lämningarna och lärde oss massor.

Sista chansen för mig att se Lunnefåglar var vid Sumburgh Lighthouse. Själva fyren ligger högt upp på en kulle som sluttar brant ner i havet. Här brukar Lunnefåglarna bo och kanske skulle jag äntligen få se en. Men fågelskådning är nog inget för mig. Jakten har avslutats och jag har istället lärt mig oerhört mycket om Shetland, upplevt flera årstider på samma dag och nästan blåst bort.

Vi har det bra!

Anne-Li Olsén, utbildningsledare