Lite mer än halvägs över Atlanten

Jag gillar den rutin som infinner sig på Gunilla när en seglar långa ben. Hur allt går runt som en väoljad maskin. Men ibland bryts rutinen och man vaknar ur sitt nästan meditativa tillstånd.

En dag började med ett MAYDAY från ett skepp som förlorat båda sina master. Kursen lades efter senaste position samt våg och vind beräkningar. Det skulle ta 20 timmar att nå positionen. Under tiden försöker vi få kontakt med de två personerna på skeppet. Efter ett flertal samtal till olika länder och organisationer får vi tag i dem, de lever och mår under omständigheterna bra och går för motor mot Karibien. Vi hittar senare även deras instakonto där de meddelar att de mår bra och vart de är på väg.

En annan dag trillar en elev illa i en lejdare(stege) på väg ner från backen(fören) och slår upp ett sår i sin armbåge. Dramatiskt , tryggt med våra kockar Ilnaz och Adam som är vana ambulanssjukvårdare. Eleven kunde snabbt sys ihop med tre fina stygn, men det var mitt under lunchen så jag fick hoppa in och hjälpa backisarna att få ut lunch till alla.

Men idag verkar allt rulla på. Sitter nu i stora mässen med babord och styrbord elever runt omkring mig som jobbar på sina svenska/samhälls reportage om Kap Verde. In i rutinen, men en vet aldrig vad som väntar bakom nästa våg.

Tobias Lundqvist

Utbildningsledare och kock tydligen.