Lunnefåglar och valar

Nu har Volvo Pentan i maskinrummet kämpat på länge. Det blåser förvisso lite grann, men från fel håll. Detta gör det helt enkelt svårt att segla.

Eftersom vi med god marginal vill komma undan de lite för starka vindarna som kommer från de västligare delarna av norra Atlanten kör vi på istället för att vänta in vindar från rätt håll.

Största delen av vardagarna till sjöss befinner jag mig som utbildningsledare nere i stora mässen och handleder studieuppgifter. Det är väldigt roligt att vara med eleverna, men jag kommer inte undan en känsla av att jag missar häftiga saker som dyker upp bland vågorna och som man bara ser om man står på däck. Lyckan var därför stor idag när jag gick över huvuddäck och hörde en elev ropa mitt namn. Hon hade fått syn på ett par lunnefåglar som landat i vattnet bredvid oss och sträckte över sin kikare till mig. Det var otroligt roligt att få se dem nära båten. Men visst missar jag en hel del ögongodis. Utkiken berättade nyss att de hade sett ryggar och framhuvudet på 5 valar ganska nära båten. Men att se hur eleverna uppskattar synen av val är faktiskt nästan lika kul som att se dem själv.

I stora mässen, som är vår studiehall, har många av natureleverna arbetat vidare med sina stamträd från exkursionen i Reykjavik. Detta innebär att de artbestämmer och målar av sina fynd som de sedan försöker sätta ihop till ett släktträd där man ser hur arterna är släkt med varandra. En del har påbörjat sina kemi-rapporter där de skall jämföra buffertkapacitet, salthalt och temperatur mellan norra delarna av resan, med södra delarna av resan. Sjöfartseleverna har fortsatt med sina arbetsjournaler och att plugga VHF.

Alice Engbom, utbildningsledare