Nu flyger vi fram!

Med starka västvindar vet vi inte var vi ska göra av all farten. 4-8-vakten hade seglat 30 distans på sitt pass, mer än 7 knop i genomsnitt.

Härlig segling på däck har förstås sitt pris under däck. Där håller vi i oss och säkrar upp det som kan flyga iväg. När Gunilla kränger drar och sliter det i kroppen och det är bara att ge upp försöken att få sig en lugn kopp kaffe eller en tupplur i kojen. Men vi är ju trots allt på ett segelfartyg och vi gillar att segla.

På uppställningen klockan åtta möts jag av glada ansikten i babordsvakten. Energin är på topp och man bara skrattar åt vatten som öser in över väderdäck och balansförsöken när vakten ska ställa upp på ett rakt led. Styrman som älskar tuff segling berättar om nattens segling och lämnar över till livbojsvakten att slå åtta glas, som signalerar vaktens slut. Midskepps tar över och vänjer sig långsamt vid lutningen på däck, redo att börja dagens arbete. Några timmar senare är jag åter på däck, arbetsstyrkan sitter fastkrokade och rorsman sliter med att hålla kursen. Det slås fyra glas vilket betyder fika, men att ta sig till byssan för en fika kan betyda att bli översköljd av en saltvattensvåg.

I eftermiddag har vi tänkt oss lektioner, min besökande kollega Anders och jag. Vi ska bearbeta de sista uppgifterna i La Palma, men det blir nog en utmaning och kanske inte genomförbart.

Vi är nu ute på ett kort sista sjöben till avmönstringshamnen Las Palmas. Där väntar en avslutningsmiddag med festligheter, den beryktade slutstädningen och så förstås packningen.

Allt väl ombord,

Brita Malmcrona

utbildningsledare