Styrkaos

I natt ville inte styrningen vara med längre. Ombordljuden är något som hörs utan att man tänker på dom. De ligger som en ljudfilt och det är egentligen först när de tystnar som man lägger märke till att de funnits. Jag vaknade alltså till de vanliga ljuden inte hördes.

Spring på däck åt olika håll och andra ljud som inte hörde till de vanliga. Somnade dock om, det finns ingen plats där jag sover så gott som på T/S Gunilla.

07.45 gick jag upp på däck för att vara med på vaktbytet. Då hade nödstyrningen kopplats in, rorsman hade ett gäng på babord sida och ett annat på styrbord. I stället för att själv styra båten fick rorsman ropa kommandon till sina kompisar. Lite åt babord! Babords tamp justerades och rorsman såg nöjd ut.

Ja, sådär pågick det under dagen, eleverna slet hårt, vakterna kom och gick. Vi hade lektioner samtidigt som den stor frågan låg som ett stort paraply över oss. Vad gör vi nu?

Kapten Bo diskuterade med ”folket” hemma och det bestämdes att vi ska gå in till Kristiansand. Bra tänkte alla eftersom allt slitande i tampar är jobbigt och sliter på kropp samt händer. Eleverna klagar dock inte, de har ett sällsamt gott humör och lyckas hålla stämningen på topp. Det är en bedrift!

Så imorgon väntar fast mark igen. Nu ska jag lära mig allt om Kristiansand!

Vi har det, trots allt, bra!

Anne-Li Olsén, utbildningsledare