I Malaga
I kajutan, befälens lilla krypin längst akterut, finns en festlig vattenkran där man kan välja mellan bubbelvatten och vanligt obubbelvatten. För att enkelt nå lite vatten vid händelse av att jag skulle vakna mitt i natten och vara paniktörstig fyllde jag min vattenflaska med stilla vatten. Jag satte på korken – alltså en såndär riktig kork av kork från en korkek – satte flaskan på skrivbordet och gosade ner huvudet i de orimligt mjuka kuddarna och drog vidare mot Landet Ingenstans.
Vid tvåtiden vaknade jag av ett champagnekorksljud med tillhörande duns i taket. Tydligen hade jag fått med mig bubbelvatten ändå. Inte för att det egentligen gör något då jag föredrar det, men jag hade gärna sluppit det spännande och plötsliga uppvaknandet.
Dagens schema tog vid där gårdagen slutade. Eleverna fortsatte sin familisering med ytterligare två pass. Nu var dock sötebrödsdagarna förbi och sovmorgon ett minne blott. Efter frukost kvart över sju var det uppställning på däck klockan åtta. Det kändes redan ovant att solen inte gått upp. Som lite morgongympa tog jag på selen och begav mig upp mot stormastens höjder. Det blev andra toppen på lika många dagar och återigen vart jag nedsölad av tjära och något mystiskt vitt djurfett. Det ska tydligen vara bra för att hålla riggen i trim.
Efter lunch skulle eleverna fortsätta med övningar i att avbeslå och beslå seglen. Det innebär i princip att seglen lossas från det rå det hänger på (för att i skarpt läge kunna sättas) och därefter knyta fast det igen. Man kan tro att råbandsknopen behövs här, men det är dubbelt halvslag som gäller. När seglen inte är satta är de alltså fastknutna för att inte hänge och fladdra i vinden. Allt detta beslående verkade jobbigt så jag tog mig in till stan för att vidare lite juldekorationer att pynta ner vår kära skuta med. Tråkigt nog lyste eventuella ljusslingor med sin frånvaro och pyntande med nejlikoförsedda clementiner kommer bli ett faktum. Well, det hade kunnat vara värre.
Eftersom vi efter gårdagens lilla flytt nu ligger supernära en sandstrand tänkte jag att lite strandfotboll efter klättrandet skulle vara en grej. Det visade sig stranden var orimligt lång och att fotbollsplanen låg en 1,5 km rask promenad iväg. Vi tog därför ett snabbt beslut att en övergiven gammal beachvolleyplan utan nät skulle funka tillräckligt bra. Tyvärr drog allt klängande i riggen med dubbla halvslag överallt ut på tiden och när de sista var klara var det dags för middag och solnedgång. Med det försvann känslan för fotboll på stranden, men det finns ju en dag imorgon med.
Over and out…
Johan, utbildningsledare
Publicerad:
Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö
Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se