Utbildningsledarens rapport den 4 januari 2022

I La Estace, El Hierro

I morse vakande vi upp till vår sista dag på El Hierro. Eftersom inget var på tapeten igår passade vi på att ge oss av på en lite utflykt under dagen idag.

En timme efter uppställning kom Rachel, vår guide för dagen, ihop med busschauffören Supermario som med säkra grepp skulle ta oss på en liten tur. Det började med lite förvirring, mest från min sida, hur många som egentligen skulle med på turen. Men vi landade på 39 elever och tre lärare. Så tre lediga säten i bussen som tog 45 personer. Det var enklaste sättet att se om alla var med.

Första stoppet var ett obligatoriskt fantastisk-utkiksplats-med-möjlighet-att-ta-massa-fina-fotonstopp. Det verkar vara något som guider är väldigt förtjusta i och vi som åker kanske tröttnar på ganska fort. Nästa stopp var ånyo ett utkiksstopp, fast med en restaurang där man kunde köpa en spansk variant av quesadillas och kaffe att avnjuta medan utsikten beskådades.

Efter tiofikat for vi uppåt för bergen i riktning mot La Llanía för en vandring. På vägen blev det ett kort stopp för att kika på utsikten förstås, men till slut kom vi till vandringens base camp. Rachel var orolig att det skulle ta lång tid med så många elever, så hon ville dela upp oss i grupper. Vi inledde därför vandringen vaktivs och vi skulle följa leden med gröna pilar. Efter två minuter ungefär hade alla grupper blandats hej vilt och spridits ut längs leden. Precis som förväntat alltså.

Vi var högt upp i bergen vilket innebar en något kylig temperatur, men solen stod samtidigt högt och strålarna värmde på. Det var som en märklig blandning mellan varmt och kallt, men inte ljummet. Även vegetationen bjöd på stor variation under vår sju kilometer långa färd. Allt från kala vulkansanddyner med små ynkliga buskar till skogar av prunkade barrträd. Stigen var väldigt kuperad med mycket nedför såväl som uppför, och vid en punkt kom vi till vad som tycktes vara öns högsta topp. Det bjöd på, som ni förstår, en underbar utsikt och ett utmärkt tillfälle att ta lite bilder.

Väl tillbaka vid bussen Hade klockan passerat tolv och det blev lunchpaus. Guiden hade inte planerat in mat än på i alla fall två timmar, i äkta spansk tradition. Fast Gunillas mattraditioner ruckas inte på så lätt, ryktet säger att atomuret på National Physical Loboratory ställs efter Gunillas mattider.

Efter lunch tog vi bussen ner för berget och hamnade vid stranden på öns norra sida, El Golfo. Där finns naturliga pooler som bildats av vulkanutbrott och som sedermera byggts om till festliga badbassänger. Det var på tok för kallt i vattnet för spanjorer, men för oss nordbor passade det perfekt. Vågorna var stundtals höga och det blev en festlig badupplevelse, nästan lite väl festligt. Men på det hela taget gick det bra med endast lite skrapsår och en förlorad sko.

Det smordes in i solkräm och gassades i solen under några timmar innan det var dags att återvända hem till vårt kära Gunilla. Efter middagen gjordes det iordning för avgång mot La Palma, en resa som är tänkt gå över natten bara för att anlända imorgon vid niosnåret. Så mot nya äventyr!

Over and out…

Johan, utbildningsledare