Då alarmet ljöd i morse kom jag blixtsnabbt till insikt att det numer var landrutiner som gällde och att gå upp vid sju med dem. Jag ska ju egentligen inte klaga då eleverna går upp i ottan eller värre mest hela tiden, men ändå. En mugg kaffe och uppställning på det så var dagen igång.
På programmet stod utflykt till Sintra för hälften av eleverna medan majoriteten av de andra fick stanna kvar för att banka rost, skruva ut vantskruvar, slipa och måla. Precis sådan karaktärsdanande sysselsättning man ser fram emot en skållande varm dag med strålande sol i Lissabon. Resan till Sintra inleddes med en timmes vandring till tågstationen och därefter idel köande, i mängder. Även det karaktärsdanande. Tågresan tog oss till den pittoreska lilla byn, men där stannade vi inte lägre än att vi kunde ta bussen upp till moriska borgen efter en stunds köande. Landskapet var ljuvligt med branta smala gator genom dungar av lummiga träd. Efter varje sväng när chauffören återigen gasade på och bussen slet förtvivlat upp för branterna kunde jag inget annat än tänka på hur omfattande underhållsarbetet måste vara för de stackars bussarna. Miljöskadad från Gunilla kanske. Vi kom i vilket fall fram till den moriska borgen utan något busshaveri och efter en stunds köande kunde vi gå in.
Jag ska inte lägga för stor vikt vid att försöka beskriva den undersköna naturen i området, det skulle inte ge den rättvisa. Borgen var byggd runt en liten bergstopp där man kunde gå längs den krenellerade muren med fantastisk utsikt över Sintra nedanför, och det färgglada och obeskrivligt vackra slottet Pena ovanför. Innanför murarna var det omväxlande grönska som skänkte skugga och en rofylld stämning. Efter att lunchen intagits var alla starka nog för att gå vidare till Pena, även om några föredrog att ta bussen de 400 metrarna upp för berget. Även det krävde ett litet mått av köande.
Pena som kung Ferdinand II lät uppföra på egen bekostnad, vad det nu innebär när man är kung, är fantastiskt utsmyckat, men framförallt färgglatt. På håll ser det lite ut som en godisbit placerad på en bergstopp. Vi kunde komma in på området utan att köa då jag passade på att köpa biljetter till Pena redan nere vid moriska borgen. Utsikten var obeskrivlig och jag kan tänka mig hur fint det måste ha varit för kungafamiljen att spendera sina somrar här men jag kunde inte undgå att även tänka på hur de tog sig dit, ända upp på bergstoppen. Hästarna måste fått slita för sin havre, om det nu var hästar förstås.
Efter en likaledes lång som varm dag kunde vi trötta sätta oss på tåget tillbaka till Lissabon. Det lunkande tempot och tågljudet lockade fram dåsigheten och efter den långa promenaden tillbaka till Gunilla, som förvisso förkortades avsevärt med hjälp av lokalbuss, kunde jag sätta mig ner och njuta av kvällssolen och en stor kopp byssakaffe.
Over and out…
Johan
Publicerad:
Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö
Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se